Sandödlan

Sandödlan

Sandödlan, Lacerta agilis, är större än den mer vanligt förekommande skogsödlan. Hanen har, speciellt under parningstiden, grönfärgade sidor. Honan är färgad brun och grå. Båda könen har kontrasterande tecken längs ryggen med inslag av vita fläckar.

Sandödlans förekomst i Dalarna anses vara ett restbestånd från postglaciala värmeperioden för ca 6000 år sedan. Ödlorna i Mora/Orsatrakten kan vara den nordligaste förekomsten i världen. Arten är rödlistad och klassad som sårbar i hela landet. Beståndet i Dalarna är speciellt sårbart med tanke på att det finns så få individer och att dessa kräver väldigt speciella betingelser för att överleva så här långt norrut. Länsstyrelsen Dalarna har åtgärdsprogram för bevarande av sandödlan.

 

Sandödlan och Dalarnas Herpetologiska förening

DHF har engagerat sig i arbetet med att bevara sandödlans unika livsmiljöer i Dalarna. Eftersom sandödlan är äggläggande är den helt beroende av att den yttre miljön är den rätta för äggen. Ödlan vill gräva ner äggen på öppna sandytor där temperaturen blir tillräckligt hög för att ungarna skall utvecklas. Föreningen har röjt skuggande skog och sly vid äggläggningsplatserna. Vi har även krattat upp öppna sandytor och byggt skyddande ved och rishögar. Dalarnas Herpetologiska Förening försöker besöka sandödlebiotoperna varje vår.

Hane

Foto: Stefan Örnefeldt

Hona

Foto: Stefan Örnefeldt

Skydd

Foto: Stefan Örnefeldt

Kratta fram sand

Foto: Stefan Örnefeldt

Copyright © All Rights Reserved